Vi gör så gott vi kan.

Gick in på Facebook ikväll och där delades ännu en sån här artikel upp. Ni vet såna artiklar där föräldrar, som vet bäst, läxar upp andra föräldrar om hur de ska uppfostra sina ungar och vad som är rätt och fel. Jag vet inte hur många såna här artiklar som delas i min feed. Barn behandlas som kungar, ingen kan uppfostra dem, de får snabbmakaroner istället för quinoa och blir små sockerstinna monster med inlärningssvårigheter pga detta. Just den här artikeln idag skrevs av en nybliven mamma till en tre månader gammal bebis som skuldbelade föräldrar som skolar in barn på förskolan tidigt, runt ett år. Författaren var själv förskollärare och tyckte att det är mycket bättre för barnen att vara hemma med sina föräldrar då mycket av det de gör på förskolan kan man göra hemma själv och BÄTTRE (hej, sparka ner på din egen profession).

Nej jag vet inte alltså men jag är så OTROLIGT trött på föräldrar som skuldbelägger andra föräldrar. Alla familjer har olika förutsättningar, vad som fungerar i en familj kanske inte går alls i en annan. Vissa familjer måste skola in sina barn tidigt av olika anledningar, det kan vara av ekonomiska skäl eller av andra skäl som vi faktiskt inte har en jäkla aning om.

Det enda de här artiklarna ger mig är dåligt samvete. Varje kväll efter kidsen har lagt sig brukar jag gå igenom dagen i mitt huvud, ni vet gå igenom allt vi hittat på. Vad vi har bråkat om, vad som var roligt och om det fanns något jag skulle gjort annorlunda. Det finns det nästan alltid, typ att jag skulle varit lite mer konsekvent när V tjatatjatatjatade om mer pepparkakor och jag gav med mig för att han såg så gullig ut, eller att man kanske skulle ha gnällt lite mindre om något helt oviktigt såhär i efterhand. När jag då läser en sån här jäkla artikel som nån vill dela på Facebook, för att visa hur duktig hen själv är som har FÖRSTÅTT det här, då får jag dåligt samvete.

Jag får dåligt samvete för att :

• Tusan, vi äter ju rätt mycket pasta om veckorna. Väldigt mycket till och med.
• Grönsaker är vi rätt dåliga på också.
• Quinoa har V aldrig smakat. Inte jag heller när jag tänker efter, har stavat fel vid varje tillfälle det nämns i det här inlägget.
• V går på förskola fast han egentligen skulle kunna vara hemma med mig.
• Jag tycker det är rätt skönt att han går de få timmarna han går och att vi bor i en kommun där han får gå mer än de vanliga 15 timmars-veckorna som verkar vara standard.
• Vi är rätt slappa med uppfostransbiten. Inte superslappa direkt men konsekvenstänket är ju sådär i det här hushållet.

Men vet ni vad, vi gör så gott vi kan. Alla föräldrar gör så gott de kan. Det viktigaste för mig är ändå att barnen har mat på bordet (även om det är pulvermos) och att de har föräldrar som älskar dem och skulle göra allt för dem. Att de växer upp till att bli självständiga, empatiska små människor även fast de skolades in på förskola vid 14 månader. Vi gör så gott vi kan allihopa. Jag gör så gott jag kan.