Adventsfika: check!

IMG_6731.JPG

IMG_6734.JPG

Efter inte så värst många tårar men med en rejäl mängd deg i våra magar blev våra pepparkakor så här fina! Sambon insisterade på att baka degen själv så nu har vi tillräckligt med deg över att baka tilll ett helt regemente. Barnet älskade fordonsformarna i alla fall (inte så förvånad över det) och själv blev jag lite besviken över att både stjärn- och grisformen var puts väck. De är ju godast att äta sen!
Nu är första adventsfikat fixat i alla fall och vi har även köpt tre sorters glögg och två sorters must+ lussebullar. Bring it on säger jag bara.

Med vänlig hälsning, en som kommer må extremt dåligt ikväll.

Annonser

”Vi har rätt till bra service!” och andra saker jag definitivt inte sa efter mina förlossningar.

I senaste Mama fanns det ett reportage om hur mammor idag (inte alla, men fler och fler tydligen)eftersträvar en mer serviceinriktad förlossning och eftervård. Ni vet, lyxigare rum, godare mat, badkar på rummet osv osv. I artikeln får man möta två mammor som ger sin syn på det hela och den ena mamman proklamerar ”Vi har rätt till bra service!!” och är väldigt besviken på sin eftervård. I just hennes fall var det ostädat på rummet, maten var dålig och de fick slänga sina blöjor själva. Ehm okej. Att det är ostädat köper jag att hon är arg över. I hennes fall hade de borrat på rummet så det var byggdamm i rummet vilket kanske inte känns helt kul när man har en liten nyföding på plats. Men alltså, klaga på maten? Klaga på att man får slänga blöjorna själva? Använda ordet SERVICE i samband med förlossning och eftervård?

Jag vet inte, men nåt känns rätt skevt där. Jag kan helt ärligt säga att vid mina förlossningar har jag nog inte tänkt på huruvida jag fått bra service eller inte en endaste gång. För min del är inte service en del av förlossningsvården. Jag vill ha en utvilad barnmorska och känna mig trygg i den här extremt utlämnande situationen man befinner sig i. Jag är ingen kund som alltid har rätt, jag är ju en patient som litar på att de med kunskapen ska hjälpa mig att föda fram en bebis på säkrast möjliga sätt. Och eftervården sen då? Vid mitt BB, Danderyds sjukhus, får man bo på ett patienthotell som det så tjusigt heter. Man får ett eget litet rum, ens partner får bo där också och man är rätt självgående. Man får slänga sina blöjor själv, maten var helt okej (om jag ska vara ärlig var maten nåt av det sista jag tänkte på pga extrem trötthet, trasig kropp och BEBIS. Jag var bara orolig över att gå och bajsa för första gången efter förlossningen. Aj.) och det är ju inget riktigt hotellrum direkt.

Men vet ni vad? Det kanske inte är det man ska lägga krutet på? Istället för att som här i Sthlm, satsa på privatBB som erbjuder lyxrum (BB Sophia) kanske vi verkligen ska satsa på barnmorskorna? Se till att deras arbetssituation är så bra som möjligt så att man känner sig trygg under sin förlossning. Lägga resurser på det istället för att de som föder ska få så bra service som möjligt? Jag vill ha bra service när jag äter på restaurang, inte när jag föder fram en fyrakilos bebis tack.

För länge länge sen.

Hittade mitt första Flickr-account nu idag när jag surfade runt lite. Jisses. Hittade kort från när jag skaffat mig min första systemkamera, tog mest bilder på mina katter och hade Niotillfem som min största stilförebild. Jag bodde fortfarande i Växjö och bloggade rätt frekvent, dock har jag glömt bort vilken av alla mina bloggar jag höll på med då. Har ju varit minst sagt rätt splittrad vad gäller det. Men detta var kanske 2009-2010. Snart FEM år sen.

Här har ni alla fall en liten bildbonanza:

3456647704_d0d29e7c1c_z3632702320_905068e955_z

Min fina katt Morris som var så himla snäll och fin. Vit som sockervadd och så gosig. Saknar honom fortfarande.

3480142621_775bf384ab_z 3462732878_bf545abdc3_z

Arty och spexig. Det var typ såna här selfies jag tog på den tiden.  3792321517_7a88c56d1e_z 5658269734_46c4dee88e_z

Jag gillade som sagt att vara lite arty men framför allt tyckte jag att det var jättekul att fotografera då. Det kan jag sakna lite idag. Jag har ju en grymt bra kamera som bara samlar damm det mesta av tiden. Jag får se till att börja ta tag i det igen tror jag, om inte annat för att kidsen kanske ska bli dokumenterade på annat sätt än enbart instagram och grusiga mobilbilder…

adventskalender: check!

Okej nu börjar det dra ihop sig. En vecka kvar till första advent och än så länge är noll julklappar inhandlade och julstämningen lyser rätt rejält med sin frånvaro. Men! Adventskalender är i alla fall införskaffad till Vilgot! Woho på den! Eftersom han ju inte ens är tre år så skippar vi nog att köpa tevens julkalender (och verkar inte årets kalender på svt rätt..tråkig?) och har köpt en adventskalender med Pixi-böcker. Det vill säga att han kommer att få en liten pixibok varje dag fram till jul med något jultema eller liknande. Det låter ju superkul och eftersom jag vill få riktiga bokslukare till barn får man ligga på helt enkelt.

Tips i alla fall till er med kids! Den finns just nu på Adlibris för 150 kr, såg att på Åhlens kostade den 250 kr så det kan ju vara värt att lägga in en beställning!

Vi gör så gott vi kan.

Gick in på Facebook ikväll och där delades ännu en sån här artikel upp. Ni vet såna artiklar där föräldrar, som vet bäst, läxar upp andra föräldrar om hur de ska uppfostra sina ungar och vad som är rätt och fel. Jag vet inte hur många såna här artiklar som delas i min feed. Barn behandlas som kungar, ingen kan uppfostra dem, de får snabbmakaroner istället för quinoa och blir små sockerstinna monster med inlärningssvårigheter pga detta. Just den här artikeln idag skrevs av en nybliven mamma till en tre månader gammal bebis som skuldbelade föräldrar som skolar in barn på förskolan tidigt, runt ett år. Författaren var själv förskollärare och tyckte att det är mycket bättre för barnen att vara hemma med sina föräldrar då mycket av det de gör på förskolan kan man göra hemma själv och BÄTTRE (hej, sparka ner på din egen profession).

Nej jag vet inte alltså men jag är så OTROLIGT trött på föräldrar som skuldbelägger andra föräldrar. Alla familjer har olika förutsättningar, vad som fungerar i en familj kanske inte går alls i en annan. Vissa familjer måste skola in sina barn tidigt av olika anledningar, det kan vara av ekonomiska skäl eller av andra skäl som vi faktiskt inte har en jäkla aning om.

Det enda de här artiklarna ger mig är dåligt samvete. Varje kväll efter kidsen har lagt sig brukar jag gå igenom dagen i mitt huvud, ni vet gå igenom allt vi hittat på. Vad vi har bråkat om, vad som var roligt och om det fanns något jag skulle gjort annorlunda. Det finns det nästan alltid, typ att jag skulle varit lite mer konsekvent när V tjatatjatatjatade om mer pepparkakor och jag gav med mig för att han såg så gullig ut, eller att man kanske skulle ha gnällt lite mindre om något helt oviktigt såhär i efterhand. När jag då läser en sån här jäkla artikel som nån vill dela på Facebook, för att visa hur duktig hen själv är som har FÖRSTÅTT det här, då får jag dåligt samvete.

Jag får dåligt samvete för att :

  • Tusan, vi äter ju rätt mycket pasta om veckorna. Väldigt mycket till och med.
  • Grönsaker är vi rätt dåliga på också.
  • Quinoa har V aldrig smakat. Inte jag heller när jag tänker efter, har stavat fel vid varje tillfälle det nämns i det här inlägget.
  • V går på förskola fast han egentligen skulle kunna vara hemma med mig.
  • Jag tycker det är rätt skönt att han går de få timmarna han går och att vi bor i en kommun där han får gå mer än de vanliga 15 timmars-veckorna som verkar vara standard.
  • Vi är rätt slappa med uppfostransbiten. Inte superslappa direkt men konsekvenstänket är ju sådär i det här hushållet.

Men vet ni vad, vi gör så gott vi kan. Alla föräldrar gör så gott de kan. Det viktigaste för mig är ändå att barnen har mat på bordet (även om det är pulvermos) och att de har föräldrar som älskar dem och skulle göra allt för dem. Att de växer upp till att bli självständiga, empatiska små människor även fast de skolades in på förskola vid 14 månader. Vi gör så gott vi kan allihopa. Jag gör så gott jag kan.

10 frågor.

Blev utmanad av fina Kajsa att svara på 10 frågor. Jag ÄLSKAR såna här grejer så tack tack!

1. Vilken bok läser du just nu?

Just nu läser jag Sandra Beijers ”Det handlar om dig”. Jag gillar hennes språk men jag vet inte, jag känner mig tyvärr lite för gammal för att bli helt berörd. Och den tonårstiden hon skriver om är som science fiction för mig då jag inte kan relatera alls. En annan satt ju inte direkt och rökte på fester varje helg om man säger så.
2. Vilken är din absolut bästa film?

Lost in translation.


3. När grät du senast?

Igår morse. Går och pratar med en psykolog sen en liten tid tillbaka. Rätt odramatiskt och jag kanske skriver mer om det en annan gång när jag får mod till det. Igår i alla fall så grät jag lite. Iofs är jag rätt känslig av mig så jag gråter till det mesta. Teveserier, när kidsen är extra söta och om jag bara börjar tänka på Titanic (filmen, inte båten. Hur sjukt är inte det?)
4. Är du feminist och, om ja, när och hur blev du det?

Självklart. Jag har nog alltid varit feminist men det är under de senaste åren som jag verkligen har fått upp ögonen för strukturer och hur fucked up patriarkatet är. Sen har det faktum att jag fått kids varit en rejäl utlösande faktor. Vill uppfostra dem så feministiskt jag kan.


5. Hur var du i gymnasiet och hur var gymnasiet för dig?

Jag gick estetiskt teater och var väl plugghästen i klassen. En rätt nördig plugghäst som tyckte om att få folk att skratta. Exempelvis när vi skulle improvisera försökte jag alltid få folk att skratta, annars tyckte jag att det var ett misslyckande. Jag tyckte gymnasiet var helt okej, träffade vänner för livet men skolan var väl sådär. Jag ville mest bara kolla på film.
6. Vad är det allra, allra godaste att äta?

Spaghetti och köttfärssås. Gärna överkokt spaghetti och ingen för avancerad sås. Häll liksom inte i rödvin eller håll på med massa parmesanost övet. Tänk det man fick i skolan så snackar vi. M U M S.
7. Vilken kändis är en bra förebild för unga?

Alltså jag vet inte. Förebilder är ju rätt vanskliga men vi kan väl dra till med Jennifer Lawrence, Lena Dunham och Hanapee (jag tycker hon räknas som en kändis). Nu blev alla dessa vita unga tjejer men jag har dålig fantasi ikväll. Sorry.
8. Varför är selfies så himla bäst?

Därför att man är boss över dem! Dvs man bestämmer helt själv hur man ska se ut, vilken min man ska göra och att man kan lägga upp dem så att alla andra kan se hur awesome man är. Selfies är bäst.

IMG_5436

En ”bakibilenselfie” från i somras.
9. Vad gör dig riktigt arg?

Inskränkta människor. Rasister. Fy fan vad det var jobbigt tiden efter valet.
10. Om du skulle skriva ett brev till dig själv som 13-åring, vad skulle det stå?

”Fortsätt häng med Elin, hon kommer vara typ den grymmaste personen du nånsin kommer träffa. Fortsätt se sjukt mycket film, det kommer göra dig grymt allmänbildad. Och noja inte över att du aldrig kommer träffa nån, jisses om du bara visste vem du kommer träffa sen.”

Den ofrivillige bloggaren; the return.

Alltså, jag har upptäckt att jag bloggar i skov. Vissa perioder läser jag inga bloggar alls eller har någon tanke överhuvudtaget på att sätta mig ner och skriva nåt. Men sen ibland så känner jag att jag saknar nånting i tillvaron. En liten kanal där jag kan skriva om en bra film jag sett, nån sjuk grej i en tv-serie, om jag blir upprörd över nåt, skriva om nåt jobbigt som skaver eller om jag helt enkelt bara vill posta en bild på ett sött djur.

Här är t.ex. ett exempel på en bra film:

En sjuk grej i en teve-serie:

Senaste Homeland-avsnittet. BRODY!?

Ett sött djur:

Vem vet, tiden kanske är kommen. Tiden för århundradets återkomst*. Vi får se.

 

 

*Uppenbarligen har jag utvecklat en grav hybris under den här frånvaron.