the end of an era.

Innan har jag och sambon kunnat äta godis hej friskt här hemma då V inte varit intresserad ett dugg. Vi har smaskat i oss chips, gott och blandat och lösgodis och om V har visat sig nyfiken har vi sagt ”blääää” och pekat på godiset. INTE DIREKT PEDAGOGISKT NEJ men vi gillar ju vårt godis och vill inte skapa ett lite sockerstinnt monster här hemma. Men det var som sagt innan. Igår satt jag i soffan och smaskade på en choklapralin med kaffesmak från Anthon Berg. Njöööt lite och hade precis tagit en liten tugga av den.

V kommer fram, tar helt sonika pralinen ut min hand och stoppar in den i hans mun och tuggar liksom demonstrativt. Jag sa : Blääää. Han ba’ : Nej blä. Sen smaskade han i sig hela pralinen (kaffesmak?!?Gillar ens ungar det?) och går därifrån. Kvar satt en moder i soffan totalt ägd. Nu blir det inget godis i detta hus mer, i alla fall inte innan läggdags och nu har ungen fått blodad tand. Sockret kommer vinna till slut.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s