tjockar till mig lite.

Idag när vi lämnat V på förskolan drog vi till barnmorskan för rutinkoll. Skönt att göra det utan vild ettåring den här gången så att min sambo för en gångs skull kunde fokusera på vad barnmorskan sa och kanske till och med höra ett och annat hjärtljud istället för att jaga bebis runt runt på MVC.

Allt såg i alla fall bra ut. Järnvärdet hade ökat efter förra besökets katastrofnivå och allt var fint med bebisen. Fina hjärtljud och barnmorskan klämde och tryckte på magen min och kunde till och med få ett grepp om det lilla huvudet så att min sambo kunde känna. Helt sjukt. Hon frågade mig om jag ville känna men jag tycker det känns rätt surrealistiskt som det är med en liten 1,5 kilos människa som gör akrobatkonster varje dag i min mage så jag var inte så sugen på att känna på  huvudet.

Det enda som fick mig lite orolig var SF-måttet, alltså mått på mage och bebis som hade skenat lite på kurvan den här gången. Ergo: jag har förmodligen en superbebis där inne. Det trodde dock inte barnmorskan men hon poängterade gång på gång hur viktigt det är att jag försöker röra på mig lite fast jag är sjukskriven. Det håller jag ju med om helt och hållet men vad ska man göra när man får ont ont bara man går mer än några meter? Ska testa vattengympa och se om det hjälper men annars blir det ju sängläge och bara gå upp mer och mer i vikt och till slut få en sjukilosbebis.

Håll tummarna för att så inte blir fallet, pretty please.

Nu ska jag äta upp min påse lösgodis här i sängen och fortsätta mitt The Office-maraton. Imorgon blir det en powerwalk på 10 meter i typ 1km/h som gäller! Woho!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s